stressig måndag

En ny vecka har just börjat, dock var jag helt slut redan.

På morgonen ringde jag vårdcentralen innan jag jag till skolan.

Sen väntade jag ett samtal från dem så att jag skulle kunna boka en tid hos läkare.

Jag har jobbat till stor samling som innebär att vi alla i skolan samlas i caféet och förmedlar viktiga saker som ska hända under veckan varje måndag.

Då var det våran Svenska grupps tur att berätta en sak som ska vara intressant för alla.
Det var Felicia som berättade hennes redovisning förra veckan.
Det handlade om kvinnors könsstypning i Afrika. När jag hörde hennes redovisningom det förra veckan på svenska rektion, fick jag en jättestor chock. Jag mådde jättedålig på grund av hennes berättelse...

Vad hemskt, att det finns fortfarande människor som lider av saker som är helt meningslösa.
Jag menar inte att deras kultur är meningslös, utan jag menar varför man inte förstår saken som är meningslös.



Så när jag åt lunch kände jag fortfarande obahaglig.

Efter maten hade vi en föreläsning om Hedersmord i mellan öster....

Allt så, vilken dag vi hade....

Det var ju hur intressant som helst förstås. Men min hjärna orkade inte acceptera de där.

Fattar inte hur en pappa kan mörda sin lilla dotter????

Vad då "SAMHÄLLET"s krav? Det är helt omänskligt. Fattar ni inte?


Näe nu orkade jag inte längre att disktera om det med mig själv...


Iaf, åkte jag spårvagn och jag var framme hos läkare. Det blev en manlig läkare.
Han verkade vara läkare från där..jo mellan öster..
Typist... Då började ju jag fundera om han är sån eller inte medan han lyssnade min andning på ryggen. Vad dum jag var. jag vet...Han var en snäll läkare. bra. fast var han inte så noga...


nu sitter jag hemma ensam som igår och tog host medcin som är ganska stark. Apotekare hävdade jag ska inte köra bil nör jag tar medicinen.
Jag och den helt främmande apotekaren började prata om mig och hennes bror som jobbade i Japan någon gång.
Hon var så förvånad att jag pratar bättre svenska än hon som är svensk... Näe hon skojade ju..haha
Iaf, det var snällt, och trevligt :) Hon frågade till och med om det var kärleken som hämtade mig hit och fasna här. Näe, Tyvärr så var det inte, sa jag... hihi



jag känner trött jämt här om en månad. så jag var van med fever också.
Jag brukar känna det direkt om jag misstänker.
Så jag blev helt förvånad att jag hade fever utan medveten.

Jag måste ju ta det lugnt. Får se om jag blir frisk eller inte.
Annars ska jag åka sjukhuset och ta röntgen.


Ha en bra måndag kväll :) (näst tråkigaste kväll i hela vecka enligt mig.... Det är ju söndag kväll som är tråkigaste, förstås)


Kramar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0