Mitt liv i Sverige!!

Idag åkte jag skolan och redovisat lite min uppsats för gruppen.

Det kändes väldigt bra att få många råd från både lärare och kamraterna :)

Sen gick jag till George, min gamla lärare.


Då var han inte i han rum, så jag var tvungen att vänta på honom i hallen.

När jag läste en bok och väntade på honom, kom en vakt och betraktade mig konstigt.

Och han frågade

"Vad gör du här för något?"(lät som han mistänker att jag är STRENGER.)


jag var


"Jag väntar på George, men han kommer inte än."


Då sa han


"Okej....."



Så gick han.


Det var otrevligt, faktiskt.





Sen åkte jag te ställe och har lärt mig nya te version.

Samtidigt började vi 3 prata om mpnga saker.


Lärare berättade saker hon tänker och tänker.

Hon är ju ungefär lika gammal som min mamma, fast hon har fortfarande besvikelse.


Jag förstod att man har ju någonting som gör en besviken eller besvärig, naturligtvis.


Alla gillar ju sig själv fast samtidigt hatar sig själv.


Det är kamp mot sig själv även när man blir äldre.


Jag vill bara en som kan hjälpa andra på något sett när de behöver det.

För att jag vet att jag får ju alltid hjälp av andra även jag inte märker det.


Vi alla lever tillsammans!!


Kram


Mari