Mitt liv i Sverige!!

Jag orkar inte...........


Mitt schema är så här....


kl 5 45 går jag upp

kl 7 00 åker jag tåg från min station till jobbet

kl 9 00 börjar jag jobba(praktik)

5 min paus gånger 3 om dagen

30 min lunch

kl18 30 slutar jag jobba

kl20 30 kommer jag hem


kl 11 30 går jag lägga mig



mitt månadslön är ca 11500kr efter skatt och allt annat.

ledighet utom lördag, söndag och röda dagar är bara några dagar.
Dessutom är det max 1 vecka man får lov på en gång.
 



Vad är det meningen med mitt liv?

Alla på tåget ser så trött ut.

Det är livs viktigt att få en plats att sitta på tåget så att jag inte lider av att stå hela vägen till jobbet med högsklackad sko.


Har inte ens att sitta på toa under tiden.....


De är så hårda med tid alltså hålla tid, trots att de slutar alltid 30 min försenad.

Kan det vara så?


Varför måste Vi som nyanställda måste orka så mycket?



Det finns ingen som förstår mig på jobbet.

De är redan hjärntvättad. Eller de har ingen arning att säga emot dem som är äldre på jobbet.



Vad kan jag göra nu?

Det känns fel från början att jag föddes i Japan.


Det känns alldeles meninglös att leva här.


Usch.......jobbigt


Ska vara borta hemifrån och jobba på företagets fabrik 5 veckor från och med måndag.


Lycka till, Mari.



Puss o Kram


Mari

Det var för en vecka sedan jag har kommit hem från Sverige.


Jag var orolig över Japan angående kärnkraften.


Mina föräldrar hade sagt att det skulle vara lugnt.



Nu vet jag inte......

Japansk samhället eller staten vill jag inte lita på......



Framför allt, det finns masor människor som drabbades både av Jordbävning, tsunami och annat.

Tänk, de som måste lämna hem pga undvika radioaktivt.


Men vi bara diskuterar om ekonomi och hur vi kommer hantera kärnkraften osv....



Männiksor är ju viktigkaste, eller hur?



Jag har börjat jobba för 2 dagar sedan. Det är ju praktik bara vi får just nu.

Men det känns fel att jag låtsas som jag lever normalt.


Jag själv är orolig och det känns som jag vet inte själv vad jag kan lita på nu.



samtidigt har jag många fina vänner i Sverige som vanar mig om att jag bör vara mer försiktigt så att det inte blir för sent.


Det känns jag står någonstans där jag själv inte vet.




Vad är det för mitt liv?


Vad är det som är viktigaste?



Varför kan inte vi leva bara för att vill må bra?

Varför måste vi tänka så mycket på ekonomi?


Kan ekonomi rädda oss när Tsunami kommer?



Massor frågor kommer upp i min hjärna och det är så svårt. Jag känner mig att jag undviker tänka rätt.

Jag kanske försöker inte tänka vad som är viktigt så att jag anpassar mig till läget i Japan.


Är det rätt?




Vad som är rätt svar?

Hur ska man veta det isåfall?



Känns verkligen dåligt att jobba medan jag har massa olika känslor i mig.

Men jag vet ju inte vad jag kan göra annars heller...



Kramar


Mari